Fammo har blivit kapad, coolt!

 

 

 

Nu har jag, som inte förstår mig på datorer, tänkt skriva lite om dem ändå.
På 1970-talet skapade några pojkar ett datorvirus bara för att skryta med att de kunde. Numera skapas virus för att stjäla pengar, skicka ut spam till miljontals användare, sabotera och sedan reparera mot kostnader. Det lär finnas spionvirus, trojaner, som gömmer sig och när de väl blir insläppta i din dator, hoppar fram och öppnar portarna för fientliga virus. Det lär finnas maskar som kryper fram och sprider sig själva. Och det finns en massa falska antivirusprogram som man borde akta sig för. Viruslandskapet förändras hela tiden, därför är det svårt att få ett fullständigt skydd i sin dator. Det onda tycks alltid vara steget före.

Att få virus i sin dator har likheter med att få virus, en infektion, i kroppen. Jag inser ironin i att min dator blev utsatt just då jag höll på med att skriva en bok som handlar om upplevelser av virus.
Oberoende om viruset finns i datorn eller i dig, är det svårt att få bukt med eländet. Först verkar det oskyldigt, inget att bry sig om. Som en förkylning eller en långsam dator bara. Sedan kommer symptom som blir allt konstigare. Medan man med mediciner eller superantispyprogram försöker stoppa viruset, breder det ut sig i kropp eller dator, gömmer sig och vägrar dö.
En vårdag, då jag står och krattar på gården, får jag plötsligt flera telefonsamtal av oroliga vänner och alla samtal börjar med samma fråga ” Behöver du hjälp?”
Först tror jag att de menar hjälp med krattandet. ”Nu bliir e ein aikadi krattantalko” hann jag tänka, innan jag förstod allvaret. Samtal fortsätter att strömma in under flera dagars tid.
Det har sänts ut falska e-postmeddelanden i mitt namn. I meddelandet står att jag är i Ukraina och behöver hjälp. Allt för att locka mina vänner och bekanta att betala in pengar på ett suspekt konto.

Trots att det ” bara” gäller ett spionprogram på nätet, känner man sig hjälplös.
Fammo har blivit kapad, coolt! Skojar ett av barnbarnen som genast förstår att jag har glömt bort att byta lösenord tillräckligt ofta.
Visst gör jag polisanmälan, byter e-postadress och lösenord och varnar mina kontakter. Men det visar sig att de flesta av mina varningar inte når fram, trots att min dator visar att de blivit sända. De har också blivit kapade och den som gör detta fortsätter att kommunicera i mitt namn, på felfri svenska. Skrämmande.
Jag tänker tacksamt på hur många som hade hjälpt mig om jag verkligen hade varit i Ukraina och blivit bestulen. Men varför är det offren som ofta får skuldkänslor när brott begås?
Om det blir så här jobbigt när en obetydlig människa som jag blir kapad, hur illa kan det inte gå när någon eller något viktigare blir utsatt?

 

Sköt om er hälsa och byt lösenord ofta!

Publicerad 18.7.2019, Nya Östis